21. syyskuuta 2015

Kaj Korkea-aho: Gräset är mörkare på andra sidan

Kustantaja: Schildts & Söderströms
Julkaisuvuosi: 2013
Sivumäärä: 436 s.

I
 Gräset är mörkare på andra sidan rämnar fasader, något främmande hotar och skogen är inte att lita på. En ung kvinna, Sofie, har kört av vägen och dött i en våldsam krock. Då hennes fästman Benjamin får se ett fotografi taget av en hastighetskamera ser han att hon inte var ensam i bilen – var det ens en olycka? En gång var sjakket ett sammansvetsat pojkgäng i Pedersöre. Benjamin bor kvar men svartsjuka misstankar om Sofies hemliga liv har ätit sig in i honom. Looke har flyttat till Helsingfors och jobbar med tv och radio trots sin grava stamning.

Christoffer studerar folkloristik i Åbo och ska gifta sig med sin pojkvän. Simon har blivit ortens präst men förlorat tron. Nu möts de alla i hembyn på Sofies begravning.

Begär och hemligheter är sammantvinnade i denna uppväxthistoria, thriller och rysare. Gräset är mörkare på andra sidan är en mäktig läsupplevelse: Skrattet fastnar i halsen, ilningar av skräck går över ryggen, men intrigen tvingar en vidare.

Hur djupt går arvet av våld och trångsynt religiositet på den österbottniska landsbygden? Varför har Raamt, den ondskefulla mytologiska figuren börjat gå igen? Och vad hände med den lilla flickan Sidrid Ask som tappade bort sig i skogen för många år sedan? De begär som inte får säga sitt namn förlorar man kontrollen över – med skrämmande konsekvenser.

Oma arvioni: Koska ajattelen suomeksi, kirjoitan arvionikin samalla kielellä. Kaj Korkea-ahon romaani Gräset är mörkare på andra sidan ( suomennettu nimellä Tummempaa tuolla puolen) on kirja, jota minun oli välillä vaikea keskeyttää.  Kirja oli ennen kaikkea jännittävän painostava, mutta myös huvittavan hauska. Tämän paikoin jopa pelottavan kirjan keskeisinä elementteinä ovat puhe ja puhumattomuus – syine ja seurauksineen. Vaikka en ikäni puolesta edustakaan aivan kirjan tyypillisintä lukijakuntaa, (nuoret aikuiset) enkä ole erityisemmin maagisen realismin ystäväkään, Korkea-ahon kerronta ja ihmismielen pimeään puoleen pureutuva tarina kiehtoivat. Pienenä miinuksena mainittakoon ainakin minun makuuni hieman liian laaja henkilögalleria.   Kirjan keskeinen sanoma lienee se, että tulevaisuuteen on vaikea uskoa ennen kuin on tehnyt sovinnon menneisyytensä kanssa.  Tulipahan luettua pitkästä aikaa kaunokirjallisuutta ruotsiksi. Kannatti siis todellakin tarttua tähän ”Koko kansa lukee–e-kirjaan”.


Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Kiitos kommentistasi!